Saab tappar fregatter, vinner vapnen|Embracer styckas vad är kvar?

Saab och fregatterna

Sverige köpte franska fregatter för 40 miljarder kronor och lämnade Saab utanför dörren. Ändå steg Saab-aktien bland de starkaste i OMXS30 samma dag. Den rörelsen kräver en förklaring som inte ryms i rubriken.

Naval Group vann upphandlingen av ett konkret skäl: deras FDI-fregatter existerar redan i verkligheten, levererade till Frankrike och Grekland. Saab och Babcock erbjöd fartyg som bara existerade på ritbordet, med den fördröjningsrisk som det innebär för ett land som vill stärka sin marin till 2030. Priset spelade en roll — Navantias bud låg tio miljarder lägre — men leveranssäkerheten trumfade kalkylen.

Det som institutionella placerare prissatte in samma dag var inte skrovet utan vapnen. Regeringen kräver att de franska fartygen utrustas med Saabs egna system: sjömålsrobotar, torpeder, radarplattformar och vapenstationer. Saab tappar alltså skrovet men behåller vapenleveranserna, vars exakta prislapp avgörs i kommande förhandlingar med Naval Group.

Den geopolitiska kopplingen är den verkliga hävstången. Saab sålde nyligen två Globaleye-spaningsplan till Frankrike för tolv miljarder kronor, och Paris har signalerat intresse för ytterligare två plan. Statsminister Kristersson har uppgett att han personligen talat med Emmanuel Macron och beskriver fregattaffären som del i ett utökat bilateralt samarbete. Fregattköpet skapar den ömsesidighet som Frankrike efterlyser innan nästa Globaleye-order bekräftas — och det är den logiken som drog utländska institutionella köpare in i Saab-aktien trots förlusten av skrovet.

En litauisk order på Carl-Gustaf-granatkastare för 460 miljoner kronor samma dag förstärkte signalen: Saabs orderbok fylls från flera håll parallellt. Men det som avgör aktiens kurs de kommande sex månaderna är om Globaleye-dialogen med Frankrike faktiskt leder till ett kontrakt, eller om fregattaffärens ömsesidighetsargument förblir politisk retorik utan uppföljning.

Embracer styckas igen

Saabs situation handlar om att förlora en affär men behålla intäktsflödet. Embracers situation är den omvända: bolaget avyttrar sina mest värdefulla tillgångar och hävdar att det skapar värde. Den jämförelsen är inte en sidokommentar — den är den fråga marknaden prövade under onsdagens handel.

Embracer meddelade att Fellowship Entertainment knoppas av och tar med sig Lord of the Rings, Tomb Raider, Metro, Kingdom Come: Deliverance och Dead Island till en separat notering på Nasdaq Stockholm under 2027. Det som återstår i Embracer är mobilspel, spelutgivning och fristående studios — en portfölj som är svårare för analytiker att värdera mot jämförbara bolag.

Aktien steg initialt men handlades slagigt under dagen. Det berättar något om hur marknaden positionerar sig: kortsiktiga köpare som handlade på rapportöverraskningarna möttes av institutionellt tvivel kring uppdelningslogiken. Bolaget har redan genomfört separationer av Asmodee och Coffee Stain, och en tredje styckning väcker frågan om strategin är att skapa fokus eller att successivt minska storleken på det ursprungliga bolaget.

VD Phil Rogers argumenterar att tydligare bolag är lättare att värdera och att kassaflödesgenereringen stiger när ledningarna fokuserar snävare. Hans eget aktieinnehav — köpt för en miljon pund när han tillträdde i augusti 2025 — är enligt honom nu värt mer än ingångspriset tack vare de tidigare avknoppningarna. Det är ett konkret argument mot narrativet att värde läcker ut vid varje separation.

Det som grundaren Lars Wingefors portfölj avslöjar är mer komplicerat. Värdet har fallit från 26 miljarder till nio miljarder kronor sedan toppnoteringen 2021, och Embracer är den enskilt viktigaste faktorn bakom fallet. Avknoppning nummer tre löser inte det grundläggande problemet om Fellowship inte noteras till en värdering som återspeglar IP-portföljens kvalitet — och den värderingen avgörs av förhandlingsklimatet för spelbolag på Nasdaq Stockholm under 2027, inte av dagens rapport.

Ränteoron som ram

Saabs geopolitiska kalkyl och Embracers strukturella omvandling utspelar sig mot en marknadsbakgrund som försvårar båda narrativen. Amerikanskans 30-årsränta klättrade till 5,19 procent på tisdagen — den högsta nivån sedan finanskrisen 2007 — och Stockholmsbörsen inledde onsdagen nära nollan trots att Nasdaq lyftes av Nvidia-förväntningar.

Bank of Americas stora förvaltarenkät för maj visar att globala institutioner ökar sin aktieallokering till rekordnivå samtidigt som kassanivåerna faller till 3,9 procent — under den tröskel som banken definierar som varningssignal. Det är en ovanlig kombination: maximal riskaptit hos förvaltarna just när räntekostnaderna når sin hösta punkt på nästan tjugo år.

Den kombinationen sätter ett direkt filter på värderingen av Saabs framtida Globaleye-kontrakt och Embracers Fellowship-notering. Högre räntor komprimerar multiplar på bolag med lång intjäningsprofil — precis den kategori som försvarsleveranser till 2030 och spelnoteringar 2027 tillhör. Utländska institutionella flöden kan hålla Saab-aktien uppe om Globaleye-dialogen konkretiseras i närtid, men om 30-årsräntan håller sig över 5,1 procent in i sommaren påverkar det diskonteringsräntan för de affärer som ännu inte är bokade.

Det verifikationsmått att följa är prisutvecklingen på Saab-aktien kring den 2030-leveransterminen för fregattförhandlingarna: håller aktien över 390 kronor under kommande tre veckor signalerar marknaden att Globaleye-affären är inprisad som sannolik. För Embracer är Fellowship-noteringens planerade tidplan under 2027 den avgörande variabeln — om räntorna förblir höga kan noteringsfönstret skjutas fram, och i så fall är dagens uppdelning ett löfte utan ett leveransdatum.